Arg

Arg för att Blogger för att skiten bråkar och inte vill göra som jag vill.

Arg på julen för att min familj aldrig kan göra som vi sedan tidigare bestämt.

Arg på min f.d. chef för att den jävel inte vill betala ut mina pengar i tid. Som jag vill.

Arg för att min iMac för att den drabbats av spasmiska krascher.

Arg för att filmer som "Heartbreak Hotel"... ja, finns!

Arg för att man alltid tvingas använda två händer när man ska ta en satans nummerlapp på de satans nummerlappsmackapärerna! Major fucking design flaw!

Och kanske lite arg för att jag går omkring och är så arg hela tiden. Det ÄR ju ändå jul...

Äh!

Om hur man skiter i det blå skåpet

Här följer så min redogörelse om hur Tre spolierat mina planer på att få en fungerande mobiltelefon innan beräknat förlossningsdatum samt sitt goda anseende:

Onsdagen den 26 November sitter jag, efter frukost, och tittar runt på Tre.se efter en ny mobiltelefon eftersom min nuvarande Nokia har passerat bästföredatum. I detta fall yttrar det sig i att mobiltelefonen inte vill ladda batteriet och att den således behöver vara ansluten till ett nätuttag för att kunna användas.

Just då ringer telefonen. Det är en kvinnlig Tre-försäljare som undrar om jag är intresserad av en ny mobiltelefon med anledning av att min bindningstid med Tre har löpt ut. Vi skrattar. Tycker att den så kallade timingen är fantastisk! Vi kommer efter ett tag fram till att en Samsung Omnia, ett pott 299-abonnemang en förlängd bindningstid på 24 månader är rätt väg att gå. Leveranstiden för telefonen ,säger försäljaren, är 2-3 arbetsdagar. Jag bör alltså ha den beställda telefonen i min hand senast måndagen den 1 december. Jag kan knappt bärga mig!

Döm av min förvåning när jag redan påföljande dag den 27 november emottar en avi från mitt lokala utlämningsställe där det klargörs att jag har ett paket som väntar på mig. Ett paket från Tre.

Men låt oss först spola tillbaka tiden en sisådär 24 timmar. Det är alltså fortfarande onsdagen den 26 november och klockan har hunnit bli 14.00. Jag talar med min pappa på telefonen och berättar då om nyheten att jag snart ska bli med ny mobiltelefon. Han harklar sig och säger; Och jag som hade tänkt att ge dig en iPhone i julklapp. Min värld rasar. Det är ju den telefonen jag velat ha hela tiden men inte ansett mig ha råd till. Omnian som jag beställt ifrån Tre blir helt plötsligt ful, tråkig och blek. Kort sagt - jag vill inte ha den. Jag vill ha en iPhone.

Bedrövad ringer jag till Er på Tre och pratar med ännu en i raden som jag inte längre kommer ihåg namnet på för att förklara min situation. Jag får reda på att det inte är någon fara och att den hägrande iPhonen nog ska bli min. 

Jag får instruktioner om tillvägagångssättet kring hur jag ska göra för att returnera den beställda Omnian. Han förklarar vidare att så fort Tre fått tillbaka telefonen så återgår mitt abonnemang till att vara det obundna, fina som det var innan beställningen av Omnian. Först därefter kan numret "portas" över till Telia som, i och med iPhone-inköpet, blir min nya hemvist.

Så. Nu står jag där på utlämningsstället med avin i handen och det är åter torsdagen den 27 november. Med instruktionerna om hur jag ska gå tillväga i färskt minne stegar jag fram till disken. Jag säger; Det här paketet vill jag inte ta emot! Tjejen bakom disken ryggar nästan tillbaka till följd av beslutsamheten i uttrycket. Hon ber om att få titta på avin och säger sedan; OK, jag returnerar detta med en gång. Hon letar fram paketet och sätter på en liten röd/rosa etikett som hon sätter på kartongen. Jag frågar henne om jag behöver göra något mer. Om jag är fri att gå. Hon säger; Ja.

Observera! Jag har alltså INTE kvitterat för något gods. Jag har, när jag lämnar utlämningsstället, inte vidrört kartongen innehållandes den Samusing Omnia som jag dagen innan beställt.

Jag har vägrat att ta emot paketet! Som killen på Tre sagt att jag skulle göra.

Åker efter detta iväg för att, något tidigt med tanke på jul och julklappar, hämta ut den hett efterlängtade iPhonen i sällskap med min pappa. Telia-försäljaren talar om att jag inte kommer att kunna använda telefonen som telefon förrän det att returen blivit godkänd och mitt Tre-abonnemang återgått till att vara obundet. Först då kan han "portera" mitt telefonnummer, från Tre, till Telia. Jag förklarar att det inte är några problem och att "porteringen" bör kunna ske senast måndagen den 1 december.

Jag kan via postens hemsida följa Omnians väg tillbaka till Er på Tre och kan se att returen når Ert centrallager redan under fredagen den 28 november. Jag ringer då till Tre för att fråga om allt är OK i hopp om att "porteringen" således kan ske redan samma dag. "Nej", blir svaret. "Nej". Det var en retorisk fråga! Jag har för böveln inte haft med paketet att göra. Hur kan det inte ha blivit godkänt?

Ja, se den frågan väntar jag förfarande att få svar på. FEM DAGAR SENARE! Vad fan är det frågan om? Vem är det som har underkänt returen? Ingen vet! Ingen vet.

Jag och min sambo har en stundande förlossning att se fram emot nu i dagarna. Jag hade hoppats på att ha en fungerande mobiltelefon vid det laget. Men så var det ju det här med Tre...

Jag vill veta VEM som har gjort fel. Jag vill veta VAD som har gått snett och jag vill veta det OMGÅENDE! Det är uppenbarligen inte JAG som har felat här och jag kräver att det här får en lösning OMEDELBART! Jag ger faktiskt blanka fan i vad anledningen till den underkända returen är. Det bekommer mig inte. Därför att jag varken har R.Ö.R.T paketet eller K.V.I.T.T.E.R.A.T. det.

Med ganska irriterade hälsningar,

Daniel Larsson

Släpp fångarne loss - det är vår!

Eller...?

Fårnetik - inget för fårskallar

Jag skulle just göra ett inlägg i den fonetiska korrekthetens namn, riktat emot Tele 2's nya reklamkampanj när det hos mig, plötsligt, infann sig en stor ödmjukhet.

Puh!

iFån

...det är jag!

Ett nytt försök

Till en långväga släkting.

"Det börjar närma sig jul och Göteborg har blivit vinterkallt. En minusgrad gör att man fryser in i märgen och bilarnas dubbdäck rasslar emot barmarken. Du vet. Men kanske hade glömt. Din vardag är inte säkert mycket roligare än min, men det är lätt att låta sig tro då du i alla fall inte står ställd inför ett konstant mörker.

Det börjar också att närma sig förlossning. Om allt skulle gå enligt planerna så ser vårt andra barn dagens ljus (läs mörker) den 12 december. Men saker går sällan som man tänkt sig. Kanske allra minst sådant som en förlossning.

Jag tror mig vara en bra pappa. Det är det enda som betyder något. Men det är svårt och lätt att glömma vem man själv är. Kanske är det av den anledningen som jag nu skriver? Man får, som det heter, perspektiv. Grodperspektiv snarare. Lär sig uppskatta det lilla. Som en god natts sömn eller att ta sig för något som i alla fall kan verka vara spontant. Men det kanske är att ta i?

Det lustiga är att jag, hur det än låter, mår väldigt bra. Man väljer att se saker på ett annorlunda sätt bara. En bra dag behöver inte vara så märkvärdig. Det kan vara något så simpelt som en solskenspromenad i skogen tillsammans med T. Toppa det sedan med ett bullbak och min familjelycka blir sådär skimrande. Som en sköljmedelsreklam ungefär. 

Samtidigt är jag livrädd inför den stundande förlossningen. Inte förlossningen som sådan, utan för vad som kommer därefter. En liten människa till att älska. Tänk om jag inte räcker till? Självklart kommer ingen att märka något. Men tänk om jag tvingas stå där, handfallen, av insikten om att min kärlek är konstant. För som det känns är jag redan till bredden fylld."

En start

Jag har; insett svårigheterna med att ha en blogg när enda kontakten med omvärlden fås på det lokala köpcentrumet och via Aftonbladet.se.

Jag har inte; ställt mig själv frågan om det kanske skulle vara bra att ha ett, för bloggen, avsett tema.

Överilat? Meningsfullt? Något för mig? Kanske.

Det är i vart fall så här den börjar.