Fårnetik - inget för fårskallar

Jag skulle just göra ett inlägg i den fonetiska korrekthetens namn, riktat emot Tele 2's nya reklamkampanj när det hos mig, plötsligt, infann sig en stor ödmjukhet.

Puh!

iFån

...det är jag!

Ett nytt försök

Till en långväga släkting.

"Det börjar närma sig jul och Göteborg har blivit vinterkallt. En minusgrad gör att man fryser in i märgen och bilarnas dubbdäck rasslar emot barmarken. Du vet. Men kanske hade glömt. Din vardag är inte säkert mycket roligare än min, men det är lätt att låta sig tro då du i alla fall inte står ställd inför ett konstant mörker.

Det börjar också att närma sig förlossning. Om allt skulle gå enligt planerna så ser vårt andra barn dagens ljus (läs mörker) den 12 december. Men saker går sällan som man tänkt sig. Kanske allra minst sådant som en förlossning.

Jag tror mig vara en bra pappa. Det är det enda som betyder något. Men det är svårt och lätt att glömma vem man själv är. Kanske är det av den anledningen som jag nu skriver? Man får, som det heter, perspektiv. Grodperspektiv snarare. Lär sig uppskatta det lilla. Som en god natts sömn eller att ta sig för något som i alla fall kan verka vara spontant. Men det kanske är att ta i?

Det lustiga är att jag, hur det än låter, mår väldigt bra. Man väljer att se saker på ett annorlunda sätt bara. En bra dag behöver inte vara så märkvärdig. Det kan vara något så simpelt som en solskenspromenad i skogen tillsammans med T. Toppa det sedan med ett bullbak och min familjelycka blir sådär skimrande. Som en sköljmedelsreklam ungefär. 

Samtidigt är jag livrädd inför den stundande förlossningen. Inte förlossningen som sådan, utan för vad som kommer därefter. En liten människa till att älska. Tänk om jag inte räcker till? Självklart kommer ingen att märka något. Men tänk om jag tvingas stå där, handfallen, av insikten om att min kärlek är konstant. För som det känns är jag redan till bredden fylld."

En start

Jag har; insett svårigheterna med att ha en blogg när enda kontakten med omvärlden fås på det lokala köpcentrumet och via Aftonbladet.se.

Jag har inte; ställt mig själv frågan om det kanske skulle vara bra att ha ett, för bloggen, avsett tema.

Överilat? Meningsfullt? Något för mig? Kanske.

Det är i vart fall så här den börjar.